Så skönt..

NU sitter jag här hemma i min kära stol frmför datorn och känner mig faktiskt lite stolt över mig  jsälv, om man nu får säga de. Åkte ju in till borås vid halv 7 tiden igår morse *Trött* så att vi skulle ha en timme ungefär på oss innan seminariet började för att prata igenom allt. Sagt och gjort men när klockan började närma sig kvart i 9 hade vi fortfarande inte pratat igenom någonting. VAr alldels för nervösa för att överhuvudtaget tänkta på vad vi skulle säga. Så vi gick upp till salen vi skulle vara i och träffade på de som skulle opponera på oss. Visste ju inte vilka de var innan (Eller vi kände igen dom när vi såg dom men inte bara genom namnen) så de var skönt att de var två väldigt snälla och gooa tjejer. När vi väl satt där och examinatorn körde igång opponeringen så blev jag helt lugn. All nervositet försvann och så länge jag inte tittade ut på "publiken" så höll jag rösten stadig och svarade bra på alla frågor som inte Angelica svarade på. Kändes jätte bra, de hade väl en del funderingar men inte så mycket som jag hade trott. Men allt de undrade över var sådant som vi redan hadae tänkt på så det var inga problem alls att svara på frågorna. Examinatorn hade lite lurigare frågor, men även de blev besvarade och han blev nöjd med våran insatts. Fick en liten komplettering att göra (en grej i metoden och en liten utfylland av ett ämne i diskussionen) men de löste vi direkt efter seminariet så nu är vi förhoppningsvis godkända :D och de skulle mycket till om vi inte är de eftersom han sa att när ni fixat de här så är uppsatsen godkänd.
Efter detta så v ar de väl som om musten gick ur en för en stund. Men de var bara att ladda om på den kvart vi hade innan det var våran tur att opponera. Detta gick också bra och vi höll oss bra till tiden. Frågade faktiskt samma frågor som examinatorn hade, vilket måste innebära att vi hittade de svaga punkterna i deras uppsats. Så opponeringene blev de också godkänt på. Så nu kan man väl kalla sig en akademiker då, för de är detta som gör att vi får ut våran kandidat examen. Ioförsig har vi ju 5 månader kvar i skolan men de känns ändå som att den största prövningen är över nu. Såå nu är de mest praktik kvar och det är ju alltid roligt.

Nu ska jag ta och hopppa in i en dusch här och sedan ska jag in till stan, ska köpa mig en termometer på apoteket. Kan nu tänka er, snart färdig sjuksköterska som inte har någon febertermometer  hemma...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback